Nusse

tänk mjukt. tänk barn.

Sömnad kräva dessa doningar.

Min vän var i trångmål. Min vän behövde min hjälp. Jag ville vara där för henne, med min nål och min tråd. "Kom hit så ordnar vi dina problem" sade jag och hon kom. Med tyg och med kamera, som behövde skydd.

Jag hade maskin, vadd och tid. Tillsammans skapade vi i evighet, härlighet och ära. Amen.
Må din kamera aldrig skrapas.

Keep smiling, keep shining,
knowing you can always count on me,
for sure, that's what friends are for.
In good times and bad times
I'll be on your side forevermore,
that's what friends are for.

Var rädd om varandra i trafiken, i omklädningsrummen, i julrusningen och vid korvståndet.
Var rädd om dina saker och dina pennor.
Pennan och ordet är mäktigt men tänk på att pennan är maktlös om spetsen bryts! Så skydda dem som du skyddar barn och djur: varsamt.
Varsamt och kanske under ett täcke av till exempel tyg, vlieseline och foder, eller under ett nålfiltat mjukt och varmt hölje.

Vem behöver en ballerina som dansar under locket när man har världens vackraste och fenomenalaste smyckeskrin? Vad gör väl det att juvelerna är av plast?

Obs! Det är väldigt bra att ha med sig en duktig mamma när man ska tillverka något så här avancerat. Mammor vet liksom alltid att man ska räkna efter en extra gång innan man kastar sig över kniven eller saxen.

Man kan med fördel också välja könsneutrala färger när man gör ett smyckeskrin av den här sorten. Eller kan man stoppa små skruvar och muttrar i facken istället för plasthalsband om man känner obalansen inom sig. Känn efter i ditt innersta inre barn, vad som gör just DIG lycklig.

Ibland måste man åka bort lite mer än bara någon dag. Med fördel tar man då med sig necessär modell större, med fuktsäkrade innerväggar av vaxduk, översydda skarvar och citrongul dragkedja.
Marc Jacobs, har du sett dig i spegeln idag? Hör du ditt inre barn ropa till dig långt där nere i djupet och avgrunden, överröstad av det svarta kapitalisttrollets hesa skränande.?
Maaaarc, skriker det.
Jag vet
jag vet
jag vet
att du lyssnar,
jag vet
jag vet
jag vet
att du lyssnar.

En börs är så mycket mer än bara ett fodral att stoppa dina smutsiga pengar i. Spara en lapp från ett barn, en bild på en hund eller vackra knappar i den. Ge den till någon du möter som saknar en vän eller en hund.

You can wear your heart on your sleeve.
Or your flower on your bag.
You only have to make up your mind.
Me, I choose the latter.

Vi som skapar. Vi som lever.



Knappen. Magknappen. The Bellybutton. Livets knapp. Knappen ger oss näring och liv. Knappen är länken till det inre barnet.

Vi är alla olika knappar i livets skjorta. Men alla hjälps vi åt. Ensamma är vi svaga, tillsammans är vi starka.

Varje dag matas vi med Propagandan. Gör si, tyck så. Lyssna till musiken. Köp varm korv. Härlig korv med mycket senap. Köp varm korv. La Redoute och Miss Sixxty, Gucci och Versace. Spanien är ett land. Där man dansar tango.


Vi måste göra motstånd. Vi måste resa oss. Sy våra egna kläder, tänka våra egna tankar, och bära våra egna budskap på vår vårkavaj. Bananer är kärlek. Kärlek till barnen.
Spela banjo, till exempel, eller varför inte bygga ditt eget instrument, och skapa en symfoni i toner. Symfoni. Ljuder stark och fri. Den stiger upp mot stjärnorna, en melodi.
Tar oss över gränserna. Musik för oss samman till ett enda folk.

Allra bäst en spanjor dansar sin fandango.

Bilen. Den blommiga bilen som färdas mot ängar av guld. Barndomens ängar som frodas och lever inuti oss. Guldet är kärleken. Kärleken är hjärtat. Låt hjärtat vara med, tvivla aldrig på ditt hjärtas ord. Det påverkar allt. Hjärtat klappar för människa och djur. Och barn. Djur. Hund. Hunden springer på ängar av guld, barndomens ängar som frodas och lever inuti oss. Hunden leker med barnet. Barnet har hjärtat inom sig. Det klappar för dig.

Förklädet i indisk bomull underlättar och gör matlagningen mer lustfylld, då du känner att du gynnar all världens barn. Barn.

Barn behöver väskor.
Små barn behöver små väskor. I könsneutrala färger.

Min spegelbild såg på mig, och jag frågade mig själv följande:

Vad har Marc Jacobs gjort för mig och min omvärld?
Behöver jag köpa just Marcs väskor?
Nej, jag syr mina egna. Kapitalisterna, utsugarna och förtryckarna. Jag vägrar mata dom med mina pengar. Jag vägrar att ställa upp på deras krav.
Jag går min egen väg. Jag syr min egen väska.
OBS!  Tänk på, att om du kreerar en väska med en könsbunden färg, tänk då på att åtminstone skapa en i motsatt kulör. Följ mitt exempel.

Våga vägra djurhud.
Och Marc Jacobs. Han är inte din vän på riktigt. Du kan bara lita på barnet inom dig.

Bilden föreställer Det Vanskapta Björbo-Barnet. Lidelsen är total. Mössan är tillverkad i ren ull. Sex aviga och sex räta. Sen bara fortsätter man.

Året är 1992. Jag är ett barn. Jag är kall. Jag är i Björbo.
Snön viner runt decemberträdens kalla grenar. Var är min mössa? Nu ser jag. Den sitter på ett barn. Ett motbjudande litet vanskapt barn. Björbobarnet stirrar mig i örat och förklarar utförligt hur det tänker bygga ett monument i snön. Ett stort monument över friheten.
Den stora fjärilen skapas framför mina ögon och jag ser kärleken och hoppet i det vanskapta barnet.
Jag säger: Behåll min mössa. Den är du värd.

Jag tänker för mig själv, som bara ett barn kan; Jag finns. Jag skapar. Jag kan göra en ny mössa. Jag kan sticka. Jag kan skapa. Tack.

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där, kära mössa.
Kvar i Björbo.

Tygtryck. Vår tids spegel för själen och barnet inom oss. Dessa båda tryck, är sprungna ur nutida barns tankevärld. Slottet, med muren och de mörka fönstren. Att vara fången i sin egen ångest, och inte hitta ut. Man ser fjärilen och dess skönhet och frihet, men murarna tränger undan alla kraftansträngningar som porlar ur barnets ärliga ögon.
Fjärilen, frihiten.

Pandan. Det Stora Djuret Från Öst. Den sorgsna blicken, de slokande öronen, och de inåtvända fötterna. Pandan, den nya symbolen för det svåra barnet. Det svaga barnet med de svarta ögonen och det stora håret och kinaskorna. Återigen har vi kopplingen till Asien och djuret, barnet.

Kanske skall du åka bort på höstlovet, för att träffa ett barn. Kanske skall du bara vara borta över natten. Då passar dagens höstpyssel utmärkt. En mysigt mönstrad necessär, modell mindre, med plats för tandborste, tandkräm och tandstickor. Märk väl hur plastfodret skyddar necessären från invändig väta och fuktskador. Lämna dragkedjan öppen, en stund efter tillbakastoppandet, för att undvika kondens.

Ps. Necessärens storlek är ultimat, eftersom smink och dylika produkter är onödiga och förkastliga. Skönhet kommer inifrån dig. Där finns barnet.
Underkasta dig inte patriarkatet. Välj med fördel könsneutrala färger. Tänk på att inte påverka barnet in i en negativ cirkel av hat och fördomar. Ds.

Barn kan. Barn känner. Vi känner med barnen, och framförallt känner vi barnet inom oss.

Barns kreativitet kommer från hjärtat. Barn är naturligt kreativa och känner allvaret i att skapa sina egna bruksföremål. Där inte bara estetiken och nöjet finns, utan också nyttan och äran.

Hjärtat och kärleken är redan från tidig ålder det viktigaste, det som driver oss. Fjärilen, som barnet ständigt återkommer till, symboliserar naturlig frihet och samhörighet med djur och natur.
Pennan är en symbol för det fria ordet. Det som ingen någonsin kan ta ifrån oss, eller barnet. Yttrandefriheten och tryckfriheten är ständigt en påminnelse om barnens vemodigt kärleksfulla hjärtan.

Skriv, skapa, var med. Så hör vi alla ihop, i livets stora cirkel.

Vart är världen på väg? Nuförtiden känns det som att man bara vill köpa saker hela tiden. Den tredje statsmakten (eller är det den andra?) matar oss varje dag med propaganda. Köp köp köp! Du duger inte som du är. Du är ful och du är fel. Och någon annan vet bättre än du. Någon annan designar din outfit.
Vi tar ställning. Vi vägrar leva med utsug och förtryck. Vi skapar våra egna ramar för vad vem vi är. Vi pysslar.

Ja, under ytan är vi alla små. Det finns mycket där som händer som vi inte kan förstå, men vi hittar alltid svaren, där i botten av oss själva.

Jag vet jag vet jag vet att du pysslar
Jag vet jag vet jag vet att du pysslar
Jag vet jag vet jag vet