Nusse

Bilden föreställer Det Vanskapta Björbo-Barnet. Lidelsen är total. Mössan är tillverkad i ren ull. Sex aviga och sex räta. Sen bara fortsätter man.

Året är 1992. Jag är ett barn. Jag är kall. Jag är i Björbo.
Snön viner runt decemberträdens kalla grenar. Var är min mössa? Nu ser jag. Den sitter på ett barn. Ett motbjudande litet vanskapt barn. Björbobarnet stirrar mig i örat och förklarar utförligt hur det tänker bygga ett monument i snön. Ett stort monument över friheten.
Den stora fjärilen skapas framför mina ögon och jag ser kärleken och hoppet i det vanskapta barnet.
Jag säger: Behåll min mössa. Den är du värd.

Jag tänker för mig själv, som bara ett barn kan; Jag finns. Jag skapar. Jag kan göra en ny mössa. Jag kan sticka. Jag kan skapa. Tack.

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där, kära mössa.
Kvar i Björbo.