Nusse

Alla dessa spillbitar har funnit sin lott i livet.

I brist på annat kan man alltid filta en liten diktator. Det är inte illa det, iffersej.

Jag undrar om han kanske inte behöver en liten röd stjärna. Det kanske han får. I juleklapp.


Ps. Hans skägg är yvigt och fastnar i näsan. Och luktar får. Jättemycket. Ds.
Ps2. Det gör jättejätteont att sticka en filtnål genom fingret. GENOM fingret. Jag har provat. Aj.

/Lillnusse

Fler pandor till världen.

Rött, grönt och turkost förefaller för närvarande vara en oemotståndig kombination.

Mer filt.
De gillar att kramas.

Man vågar nästan inte nussa längre när Stornussen är så grym. Men jag har filtat ett par kompisar och de är ganska goda vänner nu.

Och mjuka.

Detta är så nära önskemålet om "rött eller citrongult foder, tack" som jag kommer. Var god välj! Och tack för tyget.

Vi vill inte nära våra inre barn med sådana fasansfulla ord som hat, men! Ibland är det som att det inte finns något annat kvar än hat, t ex när man tvingar sig själv att sy något i stretchtyg och det liksom inte blir som man vill. Eller t ex när man syr sig rakt igenom pekfingret med den fördömda maskinen, eller när man tvingas banka i tryckknappar och bankar snett eller utanför. Eller t ex när man syr i muddar med byxan vrängd på fel håll så man måste klippa av och börja om.


Dessa satans hatbyxor! Det hjälper inte att de är mjukaste mjuka och av salig farmors morgonrock i mysvelour. Jag vill ändå inte se dem igen.