Nusse

Inspirerad av min vän Magnus som ringde härom kvällen och läste högt ur en av sina pinsamma dagböcker (som jag pysslat ihop till honom för massor av år sedan), kånkade jag upp mina ur källaren, för att uppleva samma ångest (och en hel del glädje).

77 stycken hann det bli innan jag övergick till att bara skriva på datorn istället. Den första anteckningen är gjord 10 oktober 1983 när jag precis börjat första klass, och den sista anteckningen är från tidigt 2004. De är alla numrerade och någon gång har jag faktiskt läst dem i kronologisk ordning.

Idag har jag mest tittat på dem utifrån, konstaterat att "kina-dagboken" är klart överrepresenterad (22 st), sen kommer den sobra svarta, oftast i form av vaxdukshäften. Bokens omslag vittnar alltför ofta om vad jag velat uppnå i mitt liv just då. De svarta börjar nästan uteslutande med prydliga anteckningar med blå kulpenna där jag lovar mig själv att jag ska ta tag i mitt liv och styra upp dåliga vanor och ändra mig själv på diverse, nu ganska pinsamma, sätt. De dagböcker med färgglada mönstrade utsidor däremot, innehåller snirkliga, färgglada anteckningar, bilder och inklistrat bråte, och är nån slags bildlig peptalk. De inledande texterna i dessa böcker är ungefär precis lika pinsamma, och ganska tillgjorda.

Pinsamma eller inte, de är fortfarande nästan det bästa jag har gjort.